Asså när jag var på tävlingen i lördags så var det en liten händelse där som fick mig tänka tillbaka och sakna en del saker... Det har med hästar att göra och när jag snackar om ordet "sakna" så tänker jag på en sak, POOLO!

Jag saknar honom och tänker faktiskt på vår tid tillsammans väldigt ofta, tankarna går på något sätt tillbaka till honom väldigt ofta. Kommer nog inte ha något sånt band, som jag hade med honom, med någon annan häst skulle jag tro. Inte än i alla fall. För han var ju trots allt den första hästen som jag hade på foder och min absolut första favorit som jag älskar/älskade. Den finaste ponnyn på 143cm i manken enligt mig! Älskade lilla Poolo.

Men nu tillbaka tillhändelsen vid tävlingen. Jo, det var så att tävlingen var på ridskolan, där Poolo står. Och när vi kom till tävlingsplatsen så står ju klart Poolo där man ställer transporterna i en hage jämte. Eftersom att jag alltid brukade kalla honom Spoolo så sa jag självklart det lite i normal ton när jag hade gått ur bilen och skulle anmäla mig, tror ni inge att Poolo kollar på mig då och spetsar öronen. Älskade bebis. Han kommer ihåg mig och känner igen min röst. Varje gång jag ropade Poolo den dagen kollade han på mig med en glad blick och öronen spetsade. Jag kallar det KÄRLEK. Älskade lilla ponny liksom. Som jag saknade honom då asså! 

Poolo är typ en av de bästa sakerna som hänt mig i häst-väg. 

Jag älskar hur han ser ut för han är så söt, jag älskar hur han var i ridningen, jag älskar hur han kunde få en glad hela tiden, jag älskar hur han var att hoppa, jag älskar hur han kollade på mig så som ingen annan häst kollat på mig innan. Jag tror att jag fortfarande älskar honom. Poolo, Poolo, Poolo. Att få smaka på det namnet på läpparna igen är precis som att säga hej till en gammal vän igen. Inte sagt eller tänkt på hans namn på ett bra tag nu men äntligen kan jag smaka på ordet i min mun igen. Älskade lilla Poolo, det bästa som går på 4 ben och är 143cm i manken. Vilka känslor jag har för denna pållen och jag skulle seriöst nästan gjort vad som helst för att få sitta på hans rygg igen och känna vinden omkring mig medan hans ben galopperar på!